Äntligen ombord
Nu kan kriget komma
Så blev vi slutligen insläppta i Nato. Någonstans, undangömt på regeringskansliet som “arbetsmateriel”, tror jag det ligger en utredning om huruvida vårt beslut är grundlagsenligt fattat. Förmodligen är det inte det. Men mig veterligen finns inga sanktioner mot grundlagsbrott i svensk lag, så det spelar kanske ingen roll.
Avgörande för vår Nato-ansökan var det krig som vi själva har varit med och provocerat fram i Ukraina. Men ansökan hade inte blivit av om vi inte intalat oss att även vi själva är hotade. Det har gjorts genom att tillskriva Ryssland krigsmål och ambitioner som det inte uttalat, som våra hökaktiga experter själva har hittat på. Sufflerade av sina amerikanska förebilder, verkar det.
Under åren innan kriget var det ett tal av Putin – hållet inför det ryska parlamentets överhus 2005 – som brukade anföras som belägg för ryska imperieambitioner.
Jag tror att de flesta kommer ihåg vad jag talar om. Det var talet där han beskrev Sovjetunionens upplösning som förra århundradets “största geopolitiska katastrof”. Den som bemödar sig att leta upp det (det finns en officiell engelsk översättning) finner dock att formuleringen inte alls hade den revanschistiska innebörd den tillskrivits. Tvärtom ingick den i ett resonemang om att Ryssland trots sina traumatiska erfarenheter måste fortsätta att sträva mot demokrati.
Ja, kort sagt har vi blivit lurade in i Nato.
I förrgår såg jag från min balkong de två stora amerikanska bombplan som på låg höjd passerade över Stockholm och Uppsala, eskorterade av varsitt litet JAS-plan. “Det är en tydlig signal till svenska folket att vi försvarar vårt lands territorium och skapar trygghet och säkerhet”, löd ett orwellskt meddelande från Försvarsmakten.
Bombplanens uppgift är inte att försvara Sverige, utan att atombomba Ryssland. Att vid ett krigsutbrott ha dem parkerade på F16 gör inte oss Uppsalabor tryggare. Själv bor jag tillräckligt långt från flygplatsen för att överleva ett taktiskt kärnvapenanfall mot den, tror jag. Men sedan gäller det att skynda härifrån innan det radioaktiva dammet lägger sig. Det är inget jag ser fram emot.
