Äntligen ridå?
Zelenskyj utskälld i Vita huset
Översitteri är aldrig trevligt att beskåda och det är inte alldeles lätt att förhålla sig till fredagens kraschade presskonferens i Vita huset. Zelenskyj hade kommit för att underteckna ett avtal som skulle ge USA tillgång till landets sällsynta jordartsmetaller och andra naturresurser, oklart varför. I stället fick han en utskällning från värdarna som tyckte att han inte bara har förstört sitt land utan även saknar respekt.
Det var en fråga från en polsk reporter, om hur denne alltid hade sett USA som en god kraft i världen, och nu inte kunde förstå varför Trump ville komma överens med Putin, som vicepresidenten JD Vance besvarade med att amerikansk diplomati visst var en god sak. Zelenskyj invände, och Vance gick till hård attack. Trump gav honom eldunderstöd och sa åt Zelenskyj att det inte var läge för denne att argumentera.
“Your country is in big trouble!”, sa Trump.
“I know!” sa Zelenskyj.
“You’re not winning!”
“I …”
“You have a damn good chance of coming out okay because of us!”
Zelenskyj fortsatte kämpa, men i tydligt underläge. Det blev, som Trump krasst konstaterade, bra television. Men inget avtal om jordartsmetaller. Och Zelenskyj fick lämna Vita huset omedelbart. Han är välkommen tillbaka när han är redo för fred, meddelade Trump efteråt. Men till och med den ormlike “Ukrainavännen” senator Lindsey Graham menar att Zelenskyj nu har bränt sina broar.
Frågan om krig och fred är förstås central här. Biden-administrationen och det utrikespolitiska etablissemanget drev på kriget för att försvaga Ryssland, Zelenskyj kampanjade 2019 på en fredsplattform men vek sig sedan för krigshetsarna inom och utom landet. Trump ser det som dyrt, lönlöst, och kanske omoraliskt.
Men amerikanerna ska även ha stört sig på Zelenskyjs kroppsspråk under samtalet inför kamerorna. Enligt en Fox-korrespondent uppfattade man att han “ryckte på axlarna och rullade med ögonen”. Själv hade jag snarare noterat den frånvarande och flackande blick, det minspel och de näsrörelser som många inklusive jag själv uppfattar som symptom på ett svårartat kokainmissbruk.
Sorgligt otillräcklig som ledare är han hursomhelst.
För tre år sedan gick det upp för mig att Ukraina blivit ett bondeoffer i vår kamp för fortsatt hegemoni. Sedan dess har vi alla varit statister i en USA-regisserad version av Kejsarens nya kläder, där HC Andersens fars upprepar sig som tragedi. Är det äntligen dags att sänka ridån? Eller har föreställningen blivit självspelande?