Fred var visst möjlig
Winiarski blandar bort korten
Michael Winiarski är nog den kunnigaste utrikesreportern vid Dagens Nyheter, med ett förflutet som Rysslandskorrespondent. I tisdagens tidning bemöter han något som många, däribland jag själv, brukar säga om Ukrainakriget. Att en fredsuppgörelse var på gång i mars-april 2022, bara en månad in i kriget. Men att den torpederades av den dåvarande brittiske premiärministern Boris Johnson som 9 april anlände till Kiev och sa att det vore bättre att fortsätta slåss. Sedan backade Ukraina ur avtalet.
Winiarski medger att Johnsons löften om långsiktigt militärt stöd kan ha påverkat Zelenskyj. Men det avgörande var, enligt Winiarski, att Ryssland hade misslyckats med att erövra Kiev – “invasionens huvudmål” – och i stället tvingats till reträtt. Han framhåller också att det inte var ett “bindande fredsavtal” som varit på gång utan bara en “ramöverenskommelse för ett framtida avtal”.
Men vad Winiarski inte nämner är att Rysslands tillbakadragande från Kiev av allt att döma var en gest av god vilja för att möjliggöra överenskommelsens genomförande.
Putin sa i intervjun med Tucker Carlson för någon månad sedan att hans franska och tyska motsvarigheter hade propsat på detta – just för att det skulle bli lättare för Zelenskyj att skriva på avtalet. Även den ukrainska chefsförhandlaren David Arachamija lät i höstas förstå att det ryska tillbakadragandet hade varit ett resultat just av förhandlingarna. Och det betyder rimligen att man verkligen hade kommit överens om något men att man sedan blåste ryssarna.
För att ytterligare blanda bort korten nämner Winiarski som brukligt “de bestialiska massmorden på hundratals civila” i Butja, som “uppdagades” efter tillbakadragandet och “fick den ukrainska sidan att tappa tron på en fredsuppgörelse”.
Min egen bild av Butja är att Ryssland avrättade ett par dussin irreguljära motståndsmän. Detta är vad som styrks av videobevis och det är också vad som framkom i en dokumentär som har visats av SVT.
När det gäller övriga dödade vet jag inte. Men ukrainsk granateld och ukrainska utrensningsaktioner efter tillbakadragandet är troliga förklaringar. Några av de kroppar som visades upp som offer för ryssarna hade fortfarande vita armbindlar. Sådana bars av ortsbor för att signalera samarbetsvilja under den tillfälliga ockupationen. Och att utrensningsaktioner pågick dagarna efter tillbakadragandet deklamerades då öppet av en lokalpolitiker i Butja.
Påstådda eller verkliga ryska krigsbrott i Butja var alltså en dimridå för att legitimera fortsatt krig, inte en verklig orsak att dra sig ur fredsöverenskommelsen.
Winiarski antyder också att det är Ryssland som på något vis har svikit Minskavtalen från 2014-2015. Detta trots att Ukraina varit helt öppet med att man inte ville genomföra dem och trots att tidigare västledare som Merkel och Hollande har medgett att man använde dem för att tjäna tid och upprusta Ukraina.
Vidare missförstår Winiarski – avsiktligt, vill jag hävda – Putins nyliga kommentar om att Ryssland förblir redo för seriösa förhandlingar, men inte om Ukrainas syfte bara är att återigen vinna tid att fylla på ammunitionslagren. I Winiarskis tappning betyder det att Ryssland inte alls vill förhandla.
Jag ifrågasätter inte Michael Winiarskis kunskap, intelligens och erfarenhet. Just därför har jag svårt att uppfatta detta vilseledande av DN-läsarna som annat än avsiktligt. Fred var möjlig för två år sedan. Den är helt säkert möjlig även nu.
