Fyrtiotretusen?
Antal stupade ukrainare
Fyrtiotre tusen ukrainare har stupat i kriget, säger Zelenskyj, och trehundrasjuttio tusen har skadats. Detta efter att Trump uppgett att Ukraina “förlorat” fyrhundratusen man, varmed han kanske menade både dödade och skadade. Jag tror att Trump som tillträdande president har tillgång till amerikanska underrättelseuppgifter. Men ett politiserat CIA där människor bygger sin karriär på konfrontation med omvärlden har ett självklart intresse av att sopa obehagliga konsekvenser under mattan. Deras siffror är säkert underskattningar. Så hur många är det egentligen?
Ivan Katchanovski, ukrainsk professor i Kanada och känd för sin forskning om prickskyttemorden på Majdan (han pekar ut nazisterna) gjorde häromdagen en annan uppskattning: hundrafyrtiotusen dödade och femhundrasextiotusen skadade.
Katchanovski lutar sig mot en ukrainsk journalist, Jurij Butusov. Denne ska ha sagt att inom Ukrainas väpnade styrkor är den gällande dödssiffran sjuttiotusen och dessutom har trettiofemtusen registrerats som “försvunna”. Till dessa hundrafemtusen lägger Katchanovski ett uppskattat antal döda från nationalgardet, gränsbevakningen, säkerhetstjänsten och polisen och landar alltså på hundrafyrtiotusen. Antalet skadade är dock bara en projicering utifrån att man brukar räkna med fyra skadade per stupad.
Butusov tillhör vad jag förstår Ukrainas antiryska mainstream, kanske litet frispråkigare än andra, men lojal med militären. Skulle den verkliga dödssiffran ligga på en nivå som får hela landets kurs att framstå som en vansinnig kamikazefärd, så tror jag inte att någon i hans position skulle vilja medge den ens för sig själv. Och så hög tror jag att den är.
Låt mig påminna om att Ursula von der Leyen redan 30 november 2022 undslapp sig att över hundratusen ukrainska soldater hade dödats. Hon tog visserligen genast tillbaka det. Men följande sommar fångades min uppmärksamhet av en undersökning från Kievs internationella sociologiska institut, som antydde att von der Leyens siffra kunde ha varit i underkant. Vilket inte skulle förvåna, eftersom även den krigiska EU-byråkratin säkert vill hålla alltför obehagliga sanningar på avstånd.
I undersökningen sa 63 procent av de tillfrågade att någon av deras nära anhöriga eller vänner hade stupat. I genomsnitt hade de förlorat tre av sina nära på det viset. Gör vi ett antagande om hur många nära anhöriga och vänner en genomsnittlig ukrainare kan tänkas ha, så går det ju räkna fram en dödssiffra.
Alltså: Om vi antar att en normal ukrainare har hundra nära anhöriga och vänner – i verkligheten kanske det är färre? – så hade 63 procent av befolkningen förlorat tre av sina hundra nära, det vill säga 3 procent av dem. Det motsvarar 1,89 procent av hela befolkningen. En stor del av Ukrainas befolkning hade lämnat landet. Om vi räknar med att tjugo miljoner var kvar – den verkliga siffran var nog närmare trettio miljoner – så blir antalet stupade vid tiden för den här undersökningen 378000. Trehundrasjuttioåttatusen.
Sänker man förväntningen på hur många nära ukrainare har, vilket kanske är rimligt, så går dödstalet upp med samma faktor. Om fler än tjugo miljoner ukrainare var kvar i landet (vilket jag tror är fallet) så går dödssiffran också upp. Förutsatt att den här undersökningen går att lita på torde trehundrasjuttioåttatusen dödade alltså ha varit ett golv snarare än ett tak.
Men är då undersökningen tillförlitlig?
Kievs internationella sociologiska institut hävdade själva att den var det. Såvitt jag kan se skriver de dock inget om bortfallet, alltså hur många som inte ville vara med i undersökningen eller lade på luren när de ställdes inför de här frågorna. Kanske var benägenheten att svara större bland dem som hade drabbats av kriget? I så fall kan ett stort bortfall blåsa upp siffrorna.
Som sagt, institutet hävdade att deras undersökning var tillförlitlig. De borde kunna det här bättre än jag. Om vi ändå halverar deras resultat, men samtidigt också halverar antalet närstående en ukrainare kan tänkas ha till i mitt tycke mer rimliga femtio personer, så ligger vi ändå kvar på samma nivå. Trehundrasjuttioåttatusen dödade, fram till månadsskiftet maj-juni 2023.
Undersökningen gjordes innan förra årets blodiga motoffensiv. Och innan det här årets blodiga reträtter i Donbass. I dag har många, många fler ukrainare hunnit stupa. Därför tror jag mer på de alternativa uppskattningar som – på grunder jag inte riktigt känner till – anger antalet stupade ukrainare till väl över en halv miljon. Kanske en miljon eller mer. Den alarmistiske Scott Ritter hävdade tidigt ukrainska dödstal som följer den här kurvan.
Från ryskt håll tycks uppskattningarna ligga lägre. Men där säger man sig bara räkna sådana ukrainska förluster som man tror sig kunna uppfatta. Vilket om det är sant lämnar ett mörkertal.
Ivan Katchanovski skriver att en halv miljon stupade är fysiskt omöjligt, eftersom det skulle innebära att hela den ukrainska krigsmakten är antingen dödad eller skadad. Hur många soldater den ukrainska krigsmakten har hunnit omsätta vet jag inte, och jag vet inte om Katchanovski vet det. Men den där undersökningen avslöjade ännu en sak med bäring på hans resonemang. 64 procent av deltagarna sa att nära anhöriga eller vänner hade skadats i kriget. I snitt hade fem av deras nära skadats.
Som sagt, ungefär lika många, 63 procent, sa att tre nära hade dödats. Det ger ett förhållande mellan dödade och skadade på 3:5. Inte 1:4, som Katchanovski antar. Det gick alltså inte fyra skadade på varje stupad utan bara 1,7.
Det är knappast överraskande. Utländska legosoldater har inifrån gett en allt annat än rosenskimrande bild av den ukrainska krigsmakten. Ryssarna har också sagt att ukrainarna inte kan ta hand om sina skadade utan lämnar dem att dö på slagfältet. Undersökningen tyder på att det stämmer.
Ivan Katchanovski har förstås rätt i att antalet dödade och skadade måste stå i rimlig proportion till krigsmaktens storlek, vad den nu är. Men hur ska man räkna? Skadade innebär inte nödvändigtvis förluster och framförallt inte oåterkalleliga förluster. Många skadade återvänder till slagfältet. Hälften, enligt Zelenskyj. Nog kan väl många sådana räknas in även i undersökningssvaren? Allt detta tycks vidga de fysiska ramarna för antalet möjliga stupade långt bortom vad Katchanovski föreställer sig.
Så länge Ukraina fortsätter att mobilisera nya soldater – det finns många videor som visar hur brutalt det kan gå till – kommer fler att stupa. Propagandan har uppenbarligen ett starkt grepp om det ukrainska samhället, liksom kanske även apatin och rädslan. Annars hade Zelenskyj knappast vågat hävda att bara fyrtiotretusen har stupat. En ovanligt hög mobiliseringsålder har nog också hjälpt. Tidigare i år ändrades den från 27 till 25 år. Nu vill USA att den sänks till 18 år. Någonstans finns det förhoppningsvis en smärtgräns.
Hur många stupade det verkligen är och blir tror jag inte att vi någonsin får veta. Alla påståenden kommer att färgas av politiska överväganden. Bara oavsiktliga avslöjanden, som von der Leyens blunder eller det här Kievinstitutets siffror, går att fästa någon tilltro till. Och även de kan vara behäftade med fel.