Fakta eller narrativ
Mellanöstern en vändpunkt?
Dagens Nyheter hade i dag ett reportage från kibbutzen Beeri, om förödelsen efter Hamas attack för två veckor sedan. Reportaget skaver. Reportergruppen guidas av en militär talesperson. Med plågsamma detaljer lyfter man fram att det bodde barn på kibbutzen och man säger att väldigt många dog, underförstått även barnen. Men bortsett från den korta meningen “Lekplatsen är ett slagfält” – där ordet slagfält förmodligen inte är medvetet valt – ges ingen antydan om de strider som förekom vid sidan av de förmodade massakrerna.
Ja, jag skriver förmodade massakrer. Att Hamas och andra palestinier som följde med på deras räder runtom Gaza verkligen mördade civila finns det videobevis för. Och även vittnesmål som jag uppfattar som trovärdiga. Men omfattningen och graden av grymhet är åtminstone för mig oklara. Just från Beeri vittnade efteråt en kvinna som heter Yasmin Porat, i israelisk radio, om en gisslansituation där Hamasmännen behandlade henne och andra fångar ganska humant. Och om att civila hamnade i korseld där de dödades av israeliska soldater.
I Dagens Nyheters reportage finns en bild på kvarlämnad ammunition. Jag har tittat närmare på den och mätt proportionerna. Det rör sig uppenbarligen om just israelisk ammunition av Nato-kaliber.
Dagens Nyheter brukar ge utrymme för palestinska perspektiv. Samma reporter, och hennes mångårige kollega på plats, har nyligen gjort intressanta nedslag på Västbanken och rapporterat om extrema bosättares framfart där.
Och jag har sett konstigare rapporter i utländska medier. Den israeliska reporter som även spred det falska påståendet om halshuggna spädbarn pekade inför kameran ut en grupp soldater som enligt henne “tröstade” varandra. Detta fastän de stod utspridda på avstånd från varandra och inte alls verkade söka tröst. En CNN-korrespondent talade emfatiskt om det tragiska arbetet med att ta hand om mördade civila. Bakom honom diskuterade tillsynes oberörda israeliska soldater något intill liksäckar med vad som förmodligen var Hamas-män.
Men även svenska reportrar böjer sig för narrativets makt. Radions veterankorrespondent i regionen ekade förresten i går det falska påståendet om halshuggna barn, med för henne typisk tvärsäkerhet.*
Lika illa som Ukraina-rapporteringen lär det dock inte bli. Väst är nu kluvet kring huruvida man ska sluta upp bakom den blodiga israeliska vedergällningen eller stödja fredsförsök. USA:s president höll för några dagar sedan ett ovanligt märkligt tal och lanserade ett militärt stödpaket för Ukraina, Israel och Taiwan – vilket sammantaget tydligt pekar ut färdriktningen mot ett tredje världskrig. I ett färskt avsnitt av The Duran hoppas den alltid förnuftige professor Jeffrey Sachs att Europa nu ska sätta ned foten mot USA:s farliga beteende. Hoppas kan man. Ännu bättre är att göra sig hörd, så länge det går. Det kan göra skillnad.
* Tillägg 3 november:
I rättvisans namn sa inte SR-korren uttryckligen att barn hade halshuggits, utan formulerade sig så här: “Jo, säger jag, Hamas dödade barn, de halshögg, de sköt ihjäl kvinnor, pensionärer och försvarslösa ungdomar på en musikfest.” Israel ska ha videobevis – som visats för utländsk press men inte för allmänheten – som visar dels en död israelisk soldat vars huvud har skiljts från kroppen, oklart hur, och dels hur en palestinier försöker hugga av en thailändsk gästarbetares hals med en trädgårdshacka.
En mer utförlig genomgång av vilken roll den israeliska militären kan ha spelat i blodbadet har gjorts av The Grayzone’s Max Blumenthal. Han nämner Yasmin Porat och refererar till flera andra vittnesmål i Haaretz-artiklar. De senare ligger bakom betalvägg så jag kan tyvärr inte själv gå i god för hans presentation av dem.