Israelkritikens villkor
Hamas och Iran ska demoniseras
Även de i medie- och expertetablissemanget som försöker lägga band på Israels övervåld i Gaza eller bromsa dess försök att dra in Iran och USA i sitt krig, vidhåller alltjämt att Hamas den 7 oktober begick våldtäkter och slaktade civila. Liksom att organisationen använder mänskliga sköldar i Gaza. Sådana påståenden är lika obligatoriska som att Rysslands invasion av Ukraina var oprovocerad och fullskalig eller åtminstone oursäktlig. Detta är också vad som gör alla dessa mainstream-försök att, som det brukar kallas, “nyansera bilden”, så frustrerande impotenta.
Avvikande israeliska medierapporter om hur civila drabbades av israelisk beskjutning förtigs eller tonas ned. Skandalen kring New York Times fuskreportage om våldtäkterna likaså. Av någon anledning måste propagandabilden av 7 oktober fortfarande upprätthållas.
Oväntad hjälp har man fått av FN:s särskilda rapportör för sexuellt våld i konflikter, Pramila Patten. Hon och hennes team besökte i början av februari Israel och publicerade sedan en rapport om de påstådda våldtäkterna.
Jag har läst rapporten. Den tycker sig se skälig grund för en del påståenden om 7 oktober och dessutom “tydliga och övertygande” uppgifter om sexuellt våld mot den israeliska gisslan inne i Gaza. Och den som vill tro på “Hamas våldtäkter” kan förstås luta sig mot de formuleringarna.
Men rapporten säger också att man inte har haft ambitionen att utreda uppgifterna ordentligt. Andra FN-organ som skulle kunna göra det, skriver man, vägrar Israel att samarbeta med. Inte heller har Pramila Pattens team fått tala med några av de överlevande våldtäktsoffer som sägs existera. De är för traumatiserade, hävdas det. Andra möjliga offer är religiösa och skäms för att berätta. Rejvfestivalens sannolikt mindre hämmade deltagare har åkt iväg till andra delar av Israel, eller utomlands. Ja, ursäkterna är många.
En del av de vittnen som faktiskt har ordnats fram har dessutom tagit tillbaka sina påståenden. Andra har uppenbarligen hållit fast vid dem. Men betyder det att de talar sanning? Eller är de bara mer kallhamrade lögnare?
Ingen forensisk stödbevisning finns. De tusentals bilder och femtio timmar av videomateriel som rapportörerna har gått igenom innehåller inte heller några bevis.
Hamas bemötte anklagelserna om övervåld och våldtäkter i januari, i en skrift med titeln Our Narrative: Operation Al-Aqsa Flood. De förnekar alla sådana avsikter men öppnar för att saker kan ha hänt i kaoset som uppstod. Det antyds att ansvaret i så fall kan ligga hos någon av alla de andra grupper och privatpersoner som gav sig ut genom det trasiga stängslet. Med många beväpnade civilklädda israeler – och en värnpliktstränad israelisk befolkning – menar man också att gränsen mellan civil och kombattant kan ha varit svår att dra.
Självklart tar man upp att den israeliska militären själv dödade israeliska civila. Huruvida det berodde på kaos eller på det ökända Hannibaldirektivet som säger att en död gisslan är bättre än en levande är kanske en öppen fråga.
Medan Israel sjunker allt djupare ner i sitt folkmordsbarbari – i förra veckan dödade man avsiktligt Hamasledarens barn och små barnbarn – håller vi i Väst alltså krampaktigt fast vid propagandabilden av 7 oktober. Likaså väljer vi att fördöma Irans väl avvägda missilattack hellre än Israels konsulatbombning som den var en reaktion på. Till varje pris upprätthåller vi narrativet om att Iran och Hamas, liksom Putin, är fiender vi måste konfrontera och inte får söka fred med. Men priset är redan högt och det kan bli mycket, mycket högre.
Det är tyvärr så att även de som är klart medvetna om att kriget i Ukraina är ett framprovocerat krig där USA använder Ukraina som proxy, fortsätter att öppna varje artikel eller kommentar med att de tar avstånd från Rysslands krig chatt det är ett brott mot folkrätten. Ingen av dem har emellertid något svar på vad Ryssland skulle gjort i stället.