Örnen har strandat
Om beslaget av Eagle S
I Östersjön fortsätter kablar att gå av. Alltsedan den första incidenten med det Hongkongregistrerade kinesiska fartyget Newnew Polar Bear, så har det antagits att Ryssland på ett eller annat sätt ligger bakom. Den gången genom sina kinesiska vänner. Mina egna tankar gick dock genast till Storbritannien som ju fram till 1997 styrde just Hongkong, innan staden lämnades tillbaka som ett slags trojansk häst.
Att incidenten sammanföll med en Östersjö-övning inom det brittiskledda JEF, Joint Expeditionary Force, stärkte misstankarna. Och även de följande incidenterna har använts för att flytta fram just JEF:s eller rättare sagt Storbritanniens positioner i Östersjön. Den så kallade ryska skuggflottan ska nu övervakas av britterna genom ett AI-system som de kallar Nordic Warden. Så ska de kunna varna oss för nya sabotage, säger de.
Den senaste incidenten, med fartyget Eagle S, ägde rum på juldagen i Finska viken. Efter rådigt ingripande är fartyget nu i finskt förvar. Så här skriver Dagens Nyheters ledarskribent Isobel Hadley-Kamptz om händelsen:
“Hela operationen är ett exempel på hur västländerna allmänt borde hantera det ryska hybridkriget. För det första snabbheten: tack vare samarbete mellan dem som övervakar näten – och som först upptäckte fel på kabeln – och polisen kunde man omedelbart se vilka fartyg som fanns i närheten av kabelbrottet. Därför kunde man ingripa medan sabotaget fortfarande pågick och fartyget släpade ankaret mot havsbotten.
Insatsen därefter var också exemplarisk: från helikoptrar släpptes polis ner som tog kontroll över kommandobryggan och började genomsöka fartyget för bevis på sabotaget. Att man enligt den brittiska tidningen Lloyd's List då också hittade övervakningsutrustning som enligt vittnen använts för att spionera på Nato-fartyg är förstås en bonus.”
Jag misstänker att hon omedvetet träffar rätt när hon kallar det just en operation. Alltså en planerad serie åtgärder, byggd på förhandskunskap om sabotaget.
Den där “övervakningsutrustningen” har förresten förnekats av finsk polis. Att brittiska Lloyds List kryddar historien med ett sådant påstående, tyder inte det också på att det rör sig om en brittisk psyop?
Missförstå mig inte. Jag förnekar inte att de utpekade fartygen dragit ankare över havsbottenkablar, eller att det kan vara avsiktligt. Att Ryssland ligger bakom är kanske tänkbart. Men som hybridkrigföring ser de här tilltagen ganska menlösa ut, utan större skada för elförsörjning och internettrafik. Den enda uppenbara effekten är just att mobilisera oss mot Ryssland. Det pekar i motsatt riktning.
En uppenbar parallell är 1980-talets ubåtskränkningar som satte Sverige i knäet på Nato. Förmodligen var ubåtarna västliga, inte sovjetiska.
Hur går det i så fall till? Någon expert som uttalade sig i Dagens Nyheter i förra veckan antog att fartygsbesättningarna blir mutade, alltså får betalt för att släpa ankare över kablarna. Vem som betalar är i så fall en öppen fråga. Skulle det vara britterna så har de förmodligen maskerat det. Exempelvis genom att låta någon kollega ur de baltiska säkerhetstjänsterna spela ryss.
Själv tror jag att även svenska myndigheter kan vara villiga att medverka i en sådan här psyop riktad mot oss själva. Redan för sex år sedan, i Integrity initiative-affären, tog ju det svenska etablissemanget enhälligt ställning mot vårt nationella oberoende, med ursäkten att det var synd om Martin Kragh. Sådant är vårt land tyvärr.
